Graceling blir film!

0

Hurra! Om de gör detta bra (och det hoppas jag verkligen) får vi äntligen se kickass Katsa på film. Med tanke på hur bra Hungerspelen faktiskt blev är jag försiktigt positiv till detta. Rent generellt tror jag att vi just nu är inne i en fas då filmatiseringar av böcker blir bättre och bättre, och jag tror faktiskt att vi kan spåra det tillbaks till Sagan om Ringen. Trots en del snedsteg (jag skiter i Tom Bombadill men blev vansinnig på vad som gjordes med Faramir) bevisade ändå de filmerna att en kan bli kommersiellt dunderframgångsrik och samtidigt vara sann mot boken.

Fingers crossed, eh?

Annonser

Hatet av Maria Sveland

2

Ja, den är subjektiv. Tendentiös. Stundvis provocerande. Maria Sveland tar i ända från tårna, och brännbollsträt svingas friskt genom luften. Och jag gillar det. Nej, boken är inte helt hundra. Jag förstår kritiken mot henne från bland annat Lidija Praizovic i DN. Jag håller med att om Sveland kanske inte är riktigt så intersektionell som en skulle velat. Jag håller med om att biten där hon (till viss del) problematiserar sin egen klass är lite väl kort, och kanske lite väl onyanserat. Men. Jag tycker att det är bra att feminismen får en intern debatt där det är ok att ifrågasätta varandra och diskutera – rörelsen behöver det och mår bra av det.

Sveland är inte fullkomlig, inte på långa vägar. Men måste hon vara det? Hon har skrivit en bok som till 85% är mycket bra. Den är grundligt genomarbetad, och hon inkluderar en källförteckning för de som själva vill kontrollera att inte saker och ting förvridits helt i texten.

Av alla känslor boken framkallar så är det het klart ilska som dominerar för min del. Det är bra! Alla texter kan inte vara 100%, och på samma sätt som vi behöver genomarbetade och kontrollerade akademiska texter behöver vi också drivande och tendentiösa texter som får oss att bli arga – och där lyckas få i Sverige så bra som Sveland.

Så länge vi förhåller oss kritiska till formen, så länge vi håller i minnet att detta ÄR tendentiöst och subjektivt, så länge vi är medvetna om både brister och styrkor, så kan vi fortsätta hylla Maria Sveland.

Läs Hatet (jag köpte hos Bokus men finns även på t.ex Adlibris). Låna ut den till alla som vill. Låna ut den även till de som protesterar. Diskutera den.

Jag skulle ju skälla också…

2

När jag döpte bloggen satte jag verbet skäller sist. Sen har jag bara skällt en enda gång, och det var på Lokko angående bokmässan. Jag skäller helt enkelt för lite, speciellt med tanke på att det finns så otroligt många saker som gör mig arg ute i verkligheten. Bokbloggar vekar vara ett ganska fridat ställe på nätet, har nog inte sett en enda hatisk kommentar med hot om våld eller annat otäckt. Inte heller dissar bloggarna varandra som på andra ställen. det är otroligt skönt.

Vad var det nu jag skulle skälla på? När jag började skriva inlägget (för ca en minut sedan) hade jag en tydlig idé, men den tycks ha försvunnit. Jag avslutar istället med att rada upp några saker jag tycker att folk ska tänka på:

1. Bete er ordentligt i kollektivtrafiken. Sluta snora och lyssna på hög musik och lägga slaskfötter på sätena.
2. Var snälla, även på nätet. Fattar inte vad det är för jävla galningar som sitter hemma och hotar kvinnor med våldtäkt och mord för att de råkar synas i media.
3. Sluta upp med att kategorisera feminister och folk som tänker på genus som galningar eller tokfransar. Ursäkta mig, men vi försöker göra världen bättre för alla. Har du åsikter om det får du gärna framföra dem på ett sakligt sätt, men härskartekniker och översittarmanér kan du lämna hemma.
4. Hästkött i lasagnen. Alltså. Jag blir inte upprörd över att det finns. Nu äter jag i och för sig inte döda djur över huvud taget, men äter ni kanske hamburgerkött? Hästkorv? Vad är problemet? Jag håller helt klart med om att innehållsförteckningen borde beskriva vad som faktiskt finns i produkten, men ärligt talat, hur många som köpt Findus lasagne har läst den?

Bokköpartarmen SKRIKER

2

Jag har haft köpstopp sen slutet av december. Jag har nästan lyckats att inte köpa en enda bok, bara några stycken i England för att de var så billiga. Nu har jag lovat mig själv att jag inte ska köpa något innan bokrean (som jag längtar till något oerhört) men det går sådär. Jag har korgar hos amazon, bokus och adlibris som lockar på mig flera gånger varje dag. Alla böcker som andra läser verkar otroliga, och allt jag vill göra är att KÖPA BÖCKER. Jag har en del olästa böcker hemma (alltså ”en del” är relativt men det är inte så många att jag skäms, kanske 10-20 st som samlats på hög) och jag har lovat både mig själv och sambon att plöja åtminstone hälften innan jag får köpa nya.

Förra året köpte jag typ 30 böcker på rean, och billiga som sjutton var de också. MASSOR av engelska pocket för typ 19kr styck. Nu hoppas jag på en minst lika bra skörd i år, men om jag inte köper min amazon-korg snart är jag rädd att den på något sätt kommer raderas pga FÖR många saker i sig… 

Nä, nu får det bli utläsning av God is not Great (som jag nog köpte för ett år sen…) och sen sängen. Nästa bok blir nog The Book Thief, den inhandlades på Oxfam för två år sen till den utmärkta priset av £1 och nu har jag hört så mycket bra om den att det verkar vara dags. 

Andres Lokko och bokmässan…

0

Andres Lokko har skrivit någon slags kolumn dagens SVD om bokmässan. Han beskriver en upplevelse av att mässan egentliga syfte är något annat än vad jag alltid trott. Att mässan har en mörk baksida, en baksida där tydliga hierarkier finns, och där en inte vill synas med vem som helst. jag tror de flesta fattar att förlagen har fester på kvällarna, och att det i bokbranchen (precis som i alla andra branscher) finns  finns makstrukturer som är relativt enkla att se. Vi vet alla är Bonniers håller på att äta upp hela den svenska bokmarknaden, och jag tycker personligen att det är lite oroande.

Däremot kan jag inte alls känns igen mig i det Lokko beskriver. Enligt rapporter vad det 35000 människor på bokmässan igår. Hur många av dem tror ni var bjudna på förlagsfesterna där detta maktspel förekommer? Där en inte kan ses prata med vem som helst? Jag gissar på högst 1000 pers, kanske det dubbla om vi tar i. Vi snackar 5-6% av besökarna.

Resten av oss vanliga dödliga har tydligen missat denna bokmässans svarta baksida. Vi verkar tro att syftet med bokmässan är att lyssna till spännande seminarium, köpa böcker, träffa författare, prata böcker, och äta gratisgodis i montrarna.

Bokmässan och konsten att säga hej

3

I tre dagar har jag hastat runt på Bokmässan, efter att ha vunnit ett 4-dagars seminariekort av pocketlover. Jag är trött men glad och det har varit fantastiskt roligt, och jag har en hel dag kvar av skoj. Så många bra saker jag hört denna helg! Fantastiska seminarier och inspirerande författare och historier överallt runt omkring mig. Det mest fantastiska med det här evenemanget är att få se hur många som älskar böcker. Det ger mig nästan tillbaka tron på mänskligheten, ärligt talat.

Såväl författare som besökare är trevliga, artiga, snälla och roliga. Inte en enda sur person eller författare med storhetsvansinne som inte är av denna värld. Så, om alla nu är så trevliga, varför vågar jag inte prata med någon? Jag, som kanske är den pladdrigaste människan i hela världen. Det är så himla konstigt, men jag tror det bottnar sig i en känsla av att jag stör. Att jag inte vill ta upp deras tid. Samtidigt förstår den rationella delen av min hjärna att det nog är så att de flesta författare (el. musiker/tecknare/dansare/whatever) blir JÄTTEGLADA om någon kommer fram och säger att de gillar deras grejer. Jag blir ju jätteglad när någon säger att jag gjort något bra, och det gäller nog de allra flesta människor. Det är underligt hur jag kan ha en sån underlig form av social fobi, för när jag väl pratar med någon är jag rätt avslappnad.

Så idag vågade jag iallafall säga något om hur mycket jag gillar dem till några stycken. Jag fick äntligen köpt Jag väntar under mossan av Amanda Hellberg, som för övrigt verkar vara hur trevlig som helst. Jag har läst hennes blogg ett tag och haft böckerna på inköpslistan men inte fått tummen ur. Efter att ha varit på två seminarium med henne är jag nu frälst! Jag pratade med Peter Bergting i Dalslandsmontern, och han är lika trevlig i verkligheten som på nätet. Och damn, han kan teckna! Hans fina omslag till bland annat Mio min Mio och Ronja sitter uppe i montern. Jag råkade hamna bredvid Nene Ormes på ett av de bästa seminarierna med Strandberg/Bergmark Elfgren, Turtschaninoff & Kaaberböl, fast det fattade jag inte då. Jag upptäckte det när hon postade på Instagram senare! Jag skrev (eftersom jag var tvungen att hasta iväg när jag lyssnat) till Christin Ljungqvist att hennes Kaninhjärta var så läskig att jag inte vågade läsa den själv på ett hotellrum i London.

Mission accomplished, yay.