Hatet av Maria Sveland

2

Ja, den är subjektiv. Tendentiös. Stundvis provocerande. Maria Sveland tar i ända från tårna, och brännbollsträt svingas friskt genom luften. Och jag gillar det. Nej, boken är inte helt hundra. Jag förstår kritiken mot henne från bland annat Lidija Praizovic i DN. Jag håller med att om Sveland kanske inte är riktigt så intersektionell som en skulle velat. Jag håller med om att biten där hon (till viss del) problematiserar sin egen klass är lite väl kort, och kanske lite väl onyanserat. Men. Jag tycker att det är bra att feminismen får en intern debatt där det är ok att ifrågasätta varandra och diskutera – rörelsen behöver det och mår bra av det.

Sveland är inte fullkomlig, inte på långa vägar. Men måste hon vara det? Hon har skrivit en bok som till 85% är mycket bra. Den är grundligt genomarbetad, och hon inkluderar en källförteckning för de som själva vill kontrollera att inte saker och ting förvridits helt i texten.

Av alla känslor boken framkallar så är det het klart ilska som dominerar för min del. Det är bra! Alla texter kan inte vara 100%, och på samma sätt som vi behöver genomarbetade och kontrollerade akademiska texter behöver vi också drivande och tendentiösa texter som får oss att bli arga – och där lyckas få i Sverige så bra som Sveland.

Så länge vi förhåller oss kritiska till formen, så länge vi håller i minnet att detta ÄR tendentiöst och subjektivt, så länge vi är medvetna om både brister och styrkor, så kan vi fortsätta hylla Maria Sveland.

Läs Hatet (jag köpte hos Bokus men finns även på t.ex Adlibris). Låna ut den till alla som vill. Låna ut den även till de som protesterar. Diskutera den.

Annonser

The fault in our stars av John Green

0

The fault in our stars. Kanske den mest hajpade boken 2012? Naturligtvis resulterade detta i att jag blev blasé och inte ville läsa den, men efter ett tag beslutade jag mig att låna den på bibblan och nu är jag glad att jag gjorde det.

Med lågt ställda förväntningar började jag läsa denna ganska direkt efter att jag läst ut The Passage, och redan efter ett par sidor var jag fast. Ja, den handlar om ungdomar med cancer. Ja, den är sorglig. Ja, jag grät. Men. Den är också otroligt välskriven, språket som helhet och replikerna mellan Hazel och Augustus är rent guld. Det jag var mest orolig för var hur sentimental den skulle vara, när en hör om vad den handlar om är det lätt att tro att den dryper av amerikansk sentimentalitet men ICKE. Den var rak och klar och icke-sentimental, men samtidigt poetisk och vacker och så totalsorglig att jag var tvungen att lägga ifrån mig den på tåget för att undvika gråt inför andra halv åtta på morgonen.

Läs denna bok. Den är smart, rolig, sorglig, ruskigt välskriven och helt fantastisk. Den finns även översatt till svenska (då heter den Förr eller senare exploderar jag , en ganska fyndig titel när en vet vad som åsyftas) men jag kan inte garantera att John Greens språk funkar lika bra i översättning. Spontant skulle jag nog säga nej (utan att för den sakens skulle vilja dissa översättaren som säkert varit skitbra).

LÄS!

The Passage av Justin Cronin

4

The Passage (eller Flickan från ingenstans som den heter på svenska) var en bok jag egentligen snubblade över. Det började med att jag läste mycket om en bok som hette The Twelve, att den skulle vara så otroligt bra, och då blev jag nyfiken på den. Snabbt fattade jag att den var andra delen i en serie, jag beställde The Passage och på den vägen är det.

Det är en helt otrolig bok. En sån där bok en bara läser några gånger i livet. Framför allt är det själva genomförandet som är otroligt, även om storyn i sig också är fantastisk.  Och slutet! Och början! Och mitten! Och karaktärerna! Precis absolut allt är bra med denna bok.

Läs den, nu!

Across the Universe, Beth Revis

0

Across the Universe är en slags YA SF. Den handlar om en ung man, Elder 16 år, som bor och lever ombord på ett rymdskepp som heter Godspeed. Rymdskeppet är byggt för att ta x kryofrusna antal människor till en ny planet, Centauri Earth. Tanken var att det skulle ta 250 år, och att de kryofrusna människorna då skulle terraforma och kolonisera den nya planeten.

Elder är näst på tur för att bossa på skeppet, och hans föregångare Eldest försöker förbereda honom på detta. En dag vaknar en av de kryofrusna upp, Amy 16 år. Hon ser helt annorlunda ut från alla som finns på skeppet, och Elder och hon blir snabbt kompisar. I takt med att boken fortsätter kommer fler och hemligheter upp till ytan, och Amy och Elder börjar nysta i dessa.

Boken är grymt spännande, lättläst och intressant ur många perspektiv. Den handlar om makt, demokrati, och hur människan fungerar. Bäst tycker jag om den klaustrofobiska stämningen som Revis skapar, och beskrivningarna av livet ombord. Läs den!

Jag köpte min hos  Adlibris men den finns även hos Bokus och Amazon (dock med fulare omslag!).