Jag skulle ju skälla också…

2

När jag döpte bloggen satte jag verbet skäller sist. Sen har jag bara skällt en enda gång, och det var på Lokko angående bokmässan. Jag skäller helt enkelt för lite, speciellt med tanke på att det finns så otroligt många saker som gör mig arg ute i verkligheten. Bokbloggar vekar vara ett ganska fridat ställe på nätet, har nog inte sett en enda hatisk kommentar med hot om våld eller annat otäckt. Inte heller dissar bloggarna varandra som på andra ställen. det är otroligt skönt.

Vad var det nu jag skulle skälla på? När jag började skriva inlägget (för ca en minut sedan) hade jag en tydlig idé, men den tycks ha försvunnit. Jag avslutar istället med att rada upp några saker jag tycker att folk ska tänka på:

1. Bete er ordentligt i kollektivtrafiken. Sluta snora och lyssna på hög musik och lägga slaskfötter på sätena.
2. Var snälla, även på nätet. Fattar inte vad det är för jävla galningar som sitter hemma och hotar kvinnor med våldtäkt och mord för att de råkar synas i media.
3. Sluta upp med att kategorisera feminister och folk som tänker på genus som galningar eller tokfransar. Ursäkta mig, men vi försöker göra världen bättre för alla. Har du åsikter om det får du gärna framföra dem på ett sakligt sätt, men härskartekniker och översittarmanér kan du lämna hemma.
4. Hästkött i lasagnen. Alltså. Jag blir inte upprörd över att det finns. Nu äter jag i och för sig inte döda djur över huvud taget, men äter ni kanske hamburgerkött? Hästkorv? Vad är problemet? Jag håller helt klart med om att innehållsförteckningen borde beskriva vad som faktiskt finns i produkten, men ärligt talat, hur många som köpt Findus lasagne har läst den?

Andres Lokko och bokmässan…

0

Andres Lokko har skrivit någon slags kolumn dagens SVD om bokmässan. Han beskriver en upplevelse av att mässan egentliga syfte är något annat än vad jag alltid trott. Att mässan har en mörk baksida, en baksida där tydliga hierarkier finns, och där en inte vill synas med vem som helst. jag tror de flesta fattar att förlagen har fester på kvällarna, och att det i bokbranchen (precis som i alla andra branscher) finns  finns makstrukturer som är relativt enkla att se. Vi vet alla är Bonniers håller på att äta upp hela den svenska bokmarknaden, och jag tycker personligen att det är lite oroande.

Däremot kan jag inte alls känns igen mig i det Lokko beskriver. Enligt rapporter vad det 35000 människor på bokmässan igår. Hur många av dem tror ni var bjudna på förlagsfesterna där detta maktspel förekommer? Där en inte kan ses prata med vem som helst? Jag gissar på högst 1000 pers, kanske det dubbla om vi tar i. Vi snackar 5-6% av besökarna.

Resten av oss vanliga dödliga har tydligen missat denna bokmässans svarta baksida. Vi verkar tro att syftet med bokmässan är att lyssna till spännande seminarium, köpa böcker, träffa författare, prata böcker, och äta gratisgodis i montrarna.