Bokmässan och konsten att säga hej

I tre dagar har jag hastat runt på Bokmässan, efter att ha vunnit ett 4-dagars seminariekort av pocketlover. Jag är trött men glad och det har varit fantastiskt roligt, och jag har en hel dag kvar av skoj. Så många bra saker jag hört denna helg! Fantastiska seminarier och inspirerande författare och historier överallt runt omkring mig. Det mest fantastiska med det här evenemanget är att få se hur många som älskar böcker. Det ger mig nästan tillbaka tron på mänskligheten, ärligt talat.

Såväl författare som besökare är trevliga, artiga, snälla och roliga. Inte en enda sur person eller författare med storhetsvansinne som inte är av denna värld. Så, om alla nu är så trevliga, varför vågar jag inte prata med någon? Jag, som kanske är den pladdrigaste människan i hela världen. Det är så himla konstigt, men jag tror det bottnar sig i en känsla av att jag stör. Att jag inte vill ta upp deras tid. Samtidigt förstår den rationella delen av min hjärna att det nog är så att de flesta författare (el. musiker/tecknare/dansare/whatever) blir JÄTTEGLADA om någon kommer fram och säger att de gillar deras grejer. Jag blir ju jätteglad när någon säger att jag gjort något bra, och det gäller nog de allra flesta människor. Det är underligt hur jag kan ha en sån underlig form av social fobi, för när jag väl pratar med någon är jag rätt avslappnad.

Så idag vågade jag iallafall säga något om hur mycket jag gillar dem till några stycken. Jag fick äntligen köpt Jag väntar under mossan av Amanda Hellberg, som för övrigt verkar vara hur trevlig som helst. Jag har läst hennes blogg ett tag och haft böckerna på inköpslistan men inte fått tummen ur. Efter att ha varit på två seminarium med henne är jag nu frälst! Jag pratade med Peter Bergting i Dalslandsmontern, och han är lika trevlig i verkligheten som på nätet. Och damn, han kan teckna! Hans fina omslag till bland annat Mio min Mio och Ronja sitter uppe i montern. Jag råkade hamna bredvid Nene Ormes på ett av de bästa seminarierna med Strandberg/Bergmark Elfgren, Turtschaninoff & Kaaberböl, fast det fattade jag inte då. Jag upptäckte det när hon postade på Instagram senare! Jag skrev (eftersom jag var tvungen att hasta iväg när jag lyssnat) till Christin Ljungqvist att hennes Kaninhjärta var så läskig att jag inte vågade läsa den själv på ett hotellrum i London.

Mission accomplished, yay.

3 thoughts on “Bokmässan och konsten att säga hej

  1. Och jag som tycker att jag är så lik mig!🙂 Det var trevligt att träffas och du är inte ensam om att känna det som om man stör, det händer mig också, även om jag vet hur glad jag blir av att prata med folk själv. Mänskligt kanske?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s