Andres Lokko och bokmässan…

0

Andres Lokko har skrivit någon slags kolumn dagens SVD om bokmässan. Han beskriver en upplevelse av att mässan egentliga syfte är något annat än vad jag alltid trott. Att mässan har en mörk baksida, en baksida där tydliga hierarkier finns, och där en inte vill synas med vem som helst. jag tror de flesta fattar att förlagen har fester på kvällarna, och att det i bokbranchen (precis som i alla andra branscher) finns  finns makstrukturer som är relativt enkla att se. Vi vet alla är Bonniers håller på att äta upp hela den svenska bokmarknaden, och jag tycker personligen att det är lite oroande.

Däremot kan jag inte alls känns igen mig i det Lokko beskriver. Enligt rapporter vad det 35000 människor på bokmässan igår. Hur många av dem tror ni var bjudna på förlagsfesterna där detta maktspel förekommer? Där en inte kan ses prata med vem som helst? Jag gissar på högst 1000 pers, kanske det dubbla om vi tar i. Vi snackar 5-6% av besökarna.

Resten av oss vanliga dödliga har tydligen missat denna bokmässans svarta baksida. Vi verkar tro att syftet med bokmässan är att lyssna till spännande seminarium, köpa böcker, träffa författare, prata böcker, och äta gratisgodis i montrarna.

Bokmässan och konsten att säga hej

3

I tre dagar har jag hastat runt på Bokmässan, efter att ha vunnit ett 4-dagars seminariekort av pocketlover. Jag är trött men glad och det har varit fantastiskt roligt, och jag har en hel dag kvar av skoj. Så många bra saker jag hört denna helg! Fantastiska seminarier och inspirerande författare och historier överallt runt omkring mig. Det mest fantastiska med det här evenemanget är att få se hur många som älskar böcker. Det ger mig nästan tillbaka tron på mänskligheten, ärligt talat.

Såväl författare som besökare är trevliga, artiga, snälla och roliga. Inte en enda sur person eller författare med storhetsvansinne som inte är av denna värld. Så, om alla nu är så trevliga, varför vågar jag inte prata med någon? Jag, som kanske är den pladdrigaste människan i hela världen. Det är så himla konstigt, men jag tror det bottnar sig i en känsla av att jag stör. Att jag inte vill ta upp deras tid. Samtidigt förstår den rationella delen av min hjärna att det nog är så att de flesta författare (el. musiker/tecknare/dansare/whatever) blir JÄTTEGLADA om någon kommer fram och säger att de gillar deras grejer. Jag blir ju jätteglad när någon säger att jag gjort något bra, och det gäller nog de allra flesta människor. Det är underligt hur jag kan ha en sån underlig form av social fobi, för när jag väl pratar med någon är jag rätt avslappnad.

Så idag vågade jag iallafall säga något om hur mycket jag gillar dem till några stycken. Jag fick äntligen köpt Jag väntar under mossan av Amanda Hellberg, som för övrigt verkar vara hur trevlig som helst. Jag har läst hennes blogg ett tag och haft böckerna på inköpslistan men inte fått tummen ur. Efter att ha varit på två seminarium med henne är jag nu frälst! Jag pratade med Peter Bergting i Dalslandsmontern, och han är lika trevlig i verkligheten som på nätet. Och damn, han kan teckna! Hans fina omslag till bland annat Mio min Mio och Ronja sitter uppe i montern. Jag råkade hamna bredvid Nene Ormes på ett av de bästa seminarierna med Strandberg/Bergmark Elfgren, Turtschaninoff & Kaaberböl, fast det fattade jag inte då. Jag upptäckte det när hon postade på Instagram senare! Jag skrev (eftersom jag var tvungen att hasta iväg när jag lyssnat) till Christin Ljungqvist att hennes Kaninhjärta var så läskig att jag inte vågade läsa den själv på ett hotellrum i London.

Mission accomplished, yay.

Listmani 8, augusti

1
68. 4/8 Eating animals Jonathan Safran Foer
69. 9/8 the dead-tossed waves Carrie Ryan
70. 14/8 the dark and hollow places Carrie Ryan 
71. 20/8 generation loss Elizabeth Hand
72. 22/8 less than zero Bret Easton Ellis 

Oj oj vilken dålig läsmånad. Ärligt talat skyller jag på Carrie Ryan! Vilka skitböcker, iallafall om en jämför med The Forest of Hands and Teeth som var skitbra. Började också jobba i augusti, vilket jag trodde skulle innebära mer läsning eftersom jag pendlar men icke sa nicke. Bäst i augusti var generation loss, vilken sjujävla bok!